Tisdagen den 28 juli var jag så trött på att INGENTING hände att jag skrev statusraden"total jävla stiltje på alla fronter" på fejsbok. Jag spelade sims3, låg på sängen och stönade av trötthet och tristess och väntade på att dagen skulle gå.
På eftermiddagen kom Erik hem och föreslog att vi skulle åka och bada. Jag tyckte vädret var sådär men tänkte att vad som helst är bättre än ingenting. Vi åkte till den lilla badplatsen vid Gamla Uppsala, och jag märkte direkt att jag inte kände för att bada alls. Istället hade det börjat värka på ena sidan av ryggen. Vi åkte hem rätt snart och Erik försökte förgäves lokalisera var det gjorde ont. Efter att ha ätit middag och tittat på lite TV gick jag och la mig. För första gången under hela graviditeten hade jag behov av värmeflaska på magen, så jag hällde hett vatten i en plastflaska och stoppad in den i en yllesocka
Klockan fem nästa morgon gick jag upp för att kissa (igen) och precis när jag kom in på toaletten gick vattnet för första gången. Jag blev exalterad och berättade det för Erik men han trodde att det säkert bara var slemproppen. Men så var det inte.
Jag blev förvånad och lite besviken över att vi inte fick åka in till BB direkt, utan först klockan tio för en bedömning. Jag var för vaken för att sova, men det gjorde inte heller särskilt ont.
Vi skulle inte ens till BB, utan till specialistmödravården på våning 3 på Akademiska. Där utfördes en CTG-skanning (inte att förväxla med CT-skanning om nån tittat på Triers Riket...) för att se hur starka mina värkar var. Jag själv tyckte inte de var det, vilket stämde. Så det beslutades att vi skulle åka hem och komma tillbaka när värkarna blev starkare. Om inget hände skulle jag bli igångsatt inom tre dagar. Tursamt nog lyfte Erik på min tunga mage, vilket ledde till att massor av fostervatten rann ut och färgade bindan gulgrön. Babyn hade bajsat i min mage, så nu skulle jag bli igångsatt på dagen, som för övrigt var den beräknade födelsedagen för Martin....
Ctg-skanning.
No comments:
Post a Comment