Nu var det närmast olidligt. Det enda som kändes lite befriande var de annalkande krystvärkarna. Något ville ut och det var nästan skönt. Men jag höll på att drabbas av panik nu, på riktigt. Jag ville ge upp men visste att det var omöjligt. Och jag var tydligen öppen tio centimeter nu.
Lustgasen var på max och när det var som värst fick jag order om att släppa den, för nu var det dags att krysta. Istället för att vråla i värkens klimax, skulle jag använda kraften till att krysta. Jag trodde inte att det skulle vara möjligt, men det var det.
Jag såg hur de plockade fram en plastmadrass och lade den på golvet. Snart skulle han alltså komma ut. Ändå skrek jag då att de skulle "plocka ut honom". Jag är inte säker men jag tror de skrattade.
Jag kände hur jag töjdes ut men det gjorde egentligen särskilt ont. Jag kände också skillnaden mellan när huvudet kom ut och hur resten av babyns kropp slank ut mycket lättare. Smärtan försvann omedelbart.
Han skrek inte, utan hade små läten för sig. Erik fick följa med ut till ett annat rum, där de skulle sätta gång honom att skrika. Läkaren kom in och sa att det inte fanns någon anledning att härja med den friska pojken. Så ganska genast fick jag honom till mig. Erik påstod att hans huvud var väldigt utdraget men det såg inte jag. Han såg ut som han skulle, med pigg och klar blick.
Lustgasen var på max och när det var som värst fick jag order om att släppa den, för nu var det dags att krysta. Istället för att vråla i värkens klimax, skulle jag använda kraften till att krysta. Jag trodde inte att det skulle vara möjligt, men det var det.
Jag såg hur de plockade fram en plastmadrass och lade den på golvet. Snart skulle han alltså komma ut. Ändå skrek jag då att de skulle "plocka ut honom". Jag är inte säker men jag tror de skrattade.
Jag kände hur jag töjdes ut men det gjorde egentligen särskilt ont. Jag kände också skillnaden mellan när huvudet kom ut och hur resten av babyns kropp slank ut mycket lättare. Smärtan försvann omedelbart.
Han skrek inte, utan hade små läten för sig. Erik fick följa med ut till ett annat rum, där de skulle sätta gång honom att skrika. Läkaren kom in och sa att det inte fanns någon anledning att härja med den friska pojken. Så ganska genast fick jag honom till mig. Erik påstod att hans huvud var väldigt utdraget men det såg inte jag. Han såg ut som han skulle, med pigg och klar blick.
No comments:
Post a Comment