Så här gick det till - del 3

Efter halva förlossningen, då det inte längre hjälpte med "ett skepp kommer lastat" och djupandning, kom jag plötsligt på att det fanns lustgas.Självklart, som med allt annat som har med sjukhus att göra, var jag skepisk och rädd. Att pressa en mask mot ansiktet med något man inte tidigare provat.... Men det var riktigt bra. Det blev lite kul ett tag där, men sen fanns det inte tid att njuta av billig fylla. Jag hade för mycket smärtor som störde partyt. Det värsta var att gå på toaletten, för man kunde inte ta med sig lustgasen och det hann garanterat komma en värk på toan eller på väg dit. Och samtidigt skulle man dra med sig droppet... Och så skulle man dricka mycket, vilket självklart genererade fler toalettbesök. I efterhand tyckte de att jag hade druckit väldigt lite. Ja, jag ville ju inte springa på toaletten hela tiden!
Värkarna ökade och ökade, och i journalen efteråt såg jag att de dragit ner styrkan på droppet igen. Det gjorde så ont att jag mot slutet vrålade (ja, jag skrek INTE) inuti masken. Det gick inte att hålla inne, det var som om en yttre (eller inre) kraft tog över min kropp och fick den att göra och röra sig automatiskt. Jag kunde liksom se mig själv på avstånd göra rörelser som jag inte själv bestämde över. Det var väl reptiljärnan som styrde detta, och det var ju bra.